Freud lär ha sagt ”Before you diagnos yourself with depression or low self-esteem, first make sure you are not, in fact, surrounded by assholes. Så sant som det är sagt. Att säga upp bekantskaper är inte alltid så så lätt speciellt om det är en familjemedlem det är frågan om. Råd och tips i all ära kan vara bra men man måste också utgå från sig själv, vad går den egna gränssättningen och vad kan man stå ut med? Frågor som ska man ha överseende? och vad är acceptabelt för just dig? och de egna värderingarna om hur man ska vara mot andra.
Vi påverkas mer än vi tror av vår omgivning eller ens vill erkänna många gånger men ingen är immun mot detta. En god vän till mig gör som så att han träffar sin släkt i tjugo minuter max trettio sedan åker han hem, punkt slut med det. Kan vara ett sätt men ibland kanske det inte finns någon annan utväg än, att efter noggrant övervägande säga upp bekantskapen när alla andra vägar är prövade och inget annat hjälper. För att värna om det egna måendet, sin integritet.
Allting vi gör har en konsekvens därför är det många som väljer att ventilera sina tankar angående detta med mig. Det är inga lätta saker att säga upp bekantskaper speciellt då med en familjemedlem, när man ventilerar detta med någon utomstående får man också möjligheten att se saker också ur fler perspektiv och bara en sådan sak, som att få tänka högt.