Rent kollektivt tänker vi att det är ”aldrig ens fel att båda bråkar”, punkt slut så har vi bestämt att så är det, aldrig bara en persons fel. Många gånger kan det naturligtvis vara så att det är bådas fel. Men lika ofta kan det faktiskt vara så, att det är en persons fel eller den ena personens ansvar till att det blivit osämja.
Jag tänker på en sak som är väldigt vanligt och som många kan känna sig sårade över, det är att när någon berättar vad hen varit med om som varit eller är tufft. Så har många människor en vana att svara med ”släpp det” eller ”det där får du komma över”. Naturligtvis kan tanken vara att mena väl när man säger så, men utfallet blir tyvärr inte det bästa alla gånger. Det kan uppfattas som att det var rätt att bete sig illa, det ska motparten bara komma över. Det är så offret kan uppleva det. Svara istället till exempel med ”men vad jobbigt” eller ”men usch vad elakt varför sade hen så”, det gör att den utsatte känner sig sedd och hörd och kan därmed lättare släppa det. För om den utsatte känner sig sårad och illa behandlad krävs det en del för att processa det som hänt. Känner man båda eller inte vill bli inblandad får man väga sina ord väl. Men säg inte ”släpp det” ”det där får du komma över”. Det kan vara som att strö salt i såren. Det här är något som inte alla tänker på tror jag, fast tanken var att vilja väl kan det bli så fel, att dessa ord kan ha sådan motsatt effekt.
Mänskliga relationer….. att bara ta för givet att det är bådas fel kan i värsta fall få katastrofala följder för det oskyldiga offret. Vi människor är mer komplicerade än så i våra mänskliga relationer.